Förvinter

Detta är på många sätt sanningens minut för rennäringen. Djuren ska nämligen samlas ihop för att slaktas, räknas och skiljas ut i mindre grupper. Det är nu som tid och slit ska generera kronor och ören.

Alla livrenar ska räknas och få en dos avmaskning mot parasiter. De skiljs ut i mindre familjegrupper och varje grupp planerar nu för sina renar hur vintern ska klaras. Antingen flyttas de med lastbil eller till fots ner till vinter­betes­om­rådena, där renen återigen blir ett inslag efter en längre period i kalv­nings­landet. Renarna hålls i mindre grupper, ofta familjevis för att få plats i allt mer fragmenterade områden. Hela samebyns renhjord samlas åter på fjället till våren. Nu håller renägarna tummarna för att det ska bli ett gynnsamt bete för sina djur, och att rovdjuren håller sig borta från flocken.

Klimatförändringarna påverkar även rennäringen, exempelvis att regn runt nyåret kan generera i låsta beten för hela vintern. Eller metervis med snö som dimper ner på ett par dygn i januari, renarna tappar lukten av laven på backen vid 70 centimeter snö. Dessa klimatförändringar gör att renägarna värnar starkt om den hänglavsskog som finns kvar i vinterbetesområden.

Inger-Helene Gråik om förvinter

Dessa dagar följer man väderprognoserna slaviskt. Hur kommer senhösten och förvintern att bli? Planera och fundera på hur och var renarna ska beta kommande vinter. Det är faktiskt så att renägarna planerar ganska detaljrikt hur renarna ska få bete en hel vinterbetesperiod. Man kanske tänker att släppa dem längst öst i ett område så får de ströva i sakta mak västerut under vintern. Denna planering kan ställas på ända om vädret hastigt förändras och betet låses eller att rovdjur stör, eller att trafik på exempelvis skoterleder och skogsbilsvägar flyttar renarna ut kurs. Det är mycket om och men under denna tidsperiod.

Vinter

Den här perioden är en balansakt för samebyarna, där man gör allt för att hålla kontroll och uppsikt över djuren som befinner sig i skogslandet. Vintern är på flera sätt renskötselns flaskhals.

På grund av fragmenterade betesmarker så minskar arealen, vilket gör att samebyns renhjord delas in i mindre grupper, ofta i familjegrupper. Renskötaren kör en ring runt sina renar varje dag, för att hålla koll på dem och för att bevaka rovdjur som eventuellt går in i renhjorden. Lodjur och järv är vanligast och ibland lockas även varg in området.

Marklav och hänglav är huvudsaklig föda för renarna under vintern. Om vädret skulle växla mellan milt och kallt med nederbörd, så riskerar isbildning av lav att försämra om inte omöjliggöra för renen att hitta mat. Vid bra bete kanske ringen är 1–2 mil runt, vid riktigt dåligt bete så kan ringen vara tjugo mil runt.

Inger-Helene Gråik om vinter

Vintern var förr en lugn period för renskötarna, få rovdjur och bra bete. Dagens generation renskötare har ofta hört berättas om fina vintrar med betande renar. I dag är stora delar av betesmarkerna fragmenterade av skogsbruk och andra exploatörer. Rovdjuren har nått en nivå högre än vad som kan pareras. Ren­sköt­arens vintrar i dag är ofta fyllda med hårt arbete och inte ovanligt med ångest och oro

Vårvinter/vår

Detta är årstiden som många längtat efter, inte minst de som brukar njuta av fjällen genom skidåkning och andra aktiviteter. Det gäller dock att visa stor hänsyn, för detta är också tiden då renarna vill västerut igen, när nattskaren gör det lätt för dem att vandra.

Renarna samlas och flyttas antingen med lastbil, samlad flytt eller ströv-vandring tillbaka till sina åretruntmarker. Kalvarna föds på samma backe som sin mor/vajan. Naturen är så finurlig så att fjolårskalvar och tjurar undviker att följa med till fjälls denna tid för att inte konkurrera med det lilla betet som finns på fjället, så de stannar till i fjällnära skog för att invänta grönbete. Man kan säga att föräldraansvaret för tjurarna kickar in. Denna tid härjar främst björn och örn på de nyfödda kalvarna – och renskötarna bevakar renarna dagligen.

Inger-Helene Gråik om vårvinter/vår

Precis som renen så får renskötaren nu också vårkänslor, man vill västerut tillbaka till fjällen. Men det gäller att tajma den rätta tidpunkten. Vi vill stanna på vinterbetet så länge som möjligt för fjällen är fortfarande vintriga. Men det är en förväntan i luften bland både folk och fä. Vintern är ofta tung och arbetskrävande. Nu ser man ljusningen mot att få se renarna komma hem till fjällen, vårvärme och inga rovdjur hade varit det mest idylliska efter en lång, kall och mörk vinter.

Sommar/högsommar

Nu har det skapats nytt liv på fjället. Renskötarna håller tummarna för att renhjorden har utökats med många friska djur. De förbereder sig också för en traditionell och viktig händelse – nämligen den årliga kalvmärkningen. Då får de en uppfattning om hur många renar som överlevt vintern, och hur många kalvar som har tillkommit. Den sista snön har försvunnit från fjällen, och nu uppvaktas djuren av besvärande insekter.

Inger-Helene Gråik om sommar/högsommar

Nu skördar vi det senaste årets slit. De kalvar som fötts och överlevt våren ska nu märkas. En högtidsstund för renskötaren. Man har klarat ännu ett år med rovdjur, klimatförändringar, skogsbruk med mera. Det är en ljuspunkt i en annars tidvis mörk och tung näring. De små kalvarnas livfulla och söta anletsdrag får en att orka kämpa för renarna ännu ett år!

Höstsommar

Landskapet börjar nu skifta i både färg och utbud. Naturens skafferi öppnar sina dörrar, och renarna fyller på depåerna med svamp, bär och allt annat de hittar innan backen fryser.
Det är även dags för tjurarna att gå i brunst.

Inger-Helene Gråik om höstsommar

Nu är kalvmärkningarna klara, man börja mentalt förbereda sig för höst och vinter. Stängsel ses över. Årets fiske ska genomföras. Renarna som sökts sig till fjällnära skogar för svampen måste bevakas från lodjuret som fått fördel av att nätterna åter är mörka. Just innan brunsten så samlas renarna för sarvslakt.