De samiska årstiderna

renar

Krokoms kommun kommer under året att ge er en inblick i renskötselns förutsättningar, bland annat genom att berätta om de åtta olika årstiderna, och vad som sker i samband med dessa.

Till vår hjälp har vi Krokoms kommuns samiska samordnare, Inger-Helene Gråik, som själv är bosatt i Röt­vik­en och aktiv inom Jijnjevaerie Sameby. Häng med, vi fyller på med en bredare beskriv­ning­ om de olika årstiderna allt efter­som.

De åtta årstiderna

Höst

Frostnätter och singlande höstlöv är signalen för naturens viloperiod, men inom samebyarna växlas arbetstempot upp. Reparationer, jakt och andra sysslor ska hinnas med kylan kommer på allvar.

Förvinter

Nu är det dags för utdelning och inventering inom samebyarna. Renarna ska samlas ihop och vissa av djuren väljs ut för slakt. Samtidigt inleds den omfattande flytten till skogslandet, där det förhoppningsvis finns fint bete åt djuren.

Vinter

Vintern är på många sätt en viloperiod i naturen – men för renskötseln är det en tid på tå. Ska renarna hitta föda, och hur kommer det skiftande vädret att slå mot samebyarna? Nervöst inväntas svaren.

Vårvinter

Nu är det ljusare tider och renen ska återvända till fjälltrakter och kalvningsland. Förhoppningen är att skaren håller och att vandringen går galant för djuren.

Försommar

Livet ska börja om – där det en gång startade. Temperaturen stiger, både i naturen och djuren, och nu ska vajorna föda sina kalvar. Renskötarna håller tummarna för att djuren får lugn och ro.

Sommar

Förhoppningsvis har renhjorden utökats med många friska djur, och nu samlas renskötarna för en traditionell och viktig händelse – nämligen den årliga kalvmärkningen.

Högsommar

Den sista snön har försvunnit från fjällen, och nu uppvaktas djuren av besvärande insekter.

Höstsommar

Denna färgstarka årstid slår naturens skafferi upp sina dörrar, och renarna fyller på depåerna med svamp, bär och allt annat de hittar innan backen fryser. Det är även dags för tjurarna att gå i brunst. Förväntningarna stiger.

Hösten

Frostnätter och singlande höstlöv är signalen för naturens vilo­period – men för en del av Krokoms kommun börjar förbere­delserna inför årets högsäsong. Samebyarna och renen är i liv och rörelse. Häng med och få en inblick i en av kommunens viktigaste näringar!

Sommaren har dragit sina sista suckar, och efter flera månader på fjället så är klockan slagen för en ny period för renen. Nu väntar nämligen brunsten, och då behöver renen lugn och ro. Renskötarna håller tummarna extra hårt för att inga rovdjur ska störa hjordarna, och medan renarna gör sitt så ägnar de sig många åt binäringar, exempelvis reparerar stängsel och andra förberedelser. Slakten närmar sig, och med den årets stora inventering. Hur många renar finns kvar? Hur många kan slaktas, och hur kommer den enskilde renskötarens ekonomi att se ut det kommande verksamhetsåret. Det är snart som svaren kommer.

– Hösten är en fartfylld tid för renskötaren. Matrenar ska tas innan tjurarna går i brunst, det är älgjakt, reparation av stängsel och planering för vintern. Känslan för hösten är en blandning av oro och förväntan inför vintern, säger Inger-Helene Gråik.

Bild 1: Renägarna går i väntans tider inför den stundande slakten. Per-Henrik Bergkvist, Jovnevaerie Sameby, ser över rengärdet. Foto: Anders Lundin Bild 2: Inger-Helene Gråik är ny samisk samordnare på Krokoms kommun. Med hennes hjälp kommer vi att ge er en inblick i renskötseln och dess förutsättningar under de åtta samiska årstiderna. Foto: Anders Lundin

Förvinter

Förvinter

Detta är på många sätt sanningens minut för rennäringen. Djuren ska nämligen samlas ihop för att slaktas, räknas och skiljas ut i mindre grupper. Det är nu som tid och slit ska generera kronor och ören.

Alla livrenar ska räknas och få en dos avmaskning mot parasiter. De skiljs ut i mindre familjegrupper och varje grupp planerar nu för sina renar hur vintern ska klaras. Antingen flyttas de med lastbil eller till fots ner till vinter­betes­om­rådena, där renen återigen blir ett inslag efter en längre period i kalv­nings­landet. Renarna hålls i mindre grupper, ofta familjevis för att få plats i allt mer fragmenterade områden. Hela samebyns renhjord samlas åter på fjället till våren. Nu håller renägarna tummarna för att det ska bli ett gynnsamt bete för sina djur, och att rovdjuren håller sig borta från flocken.

Klimatförändringarna påverkar även rennäringen, exempelvis att regn runt nyåret kan generera i låsta beten för hela vintern. Eller metervis med snö som dimper ner på ett par dygn i januari, renarna tappar lukten av laven på backen vid 70 centimeter snö. Dessa klimatförändringar gör att renägarna värnar starkt om den hänglavsskog som finns kvar i vinterbetesområden.

Inger-Helene Gråik om förvinter

Dessa dagar följer man väderprognoserna slaviskt. Hur kommer senhösten och förvintern att bli? Planera och fundera på hur och var renarna ska beta kommande vinter. Det är faktiskt så att renägarna planerar ganska detaljrikt hur renarna ska få bete en hel vinterbetesperiod. Man kanske tänker att släppa dem längst öst i ett område så får de ströva i sakta mak västerut under vintern. Denna planering kan ställas på ända om vädret hastigt förändras och betet låses eller att rovdjur stör, eller att trafik på exempelvis skoterleder och skogsbilsvägar flyttar renarna ut kurs. Det är mycket om och men under denna tidsperiod.

Vinter

Vinter

Den här perioden är en balansakt för samebyarna, där man gör allt för att hålla kontroll och uppsikt över djuren som befinner sig i skogslandet. Vintern är på flera sätt renskötselns flaskhals.

På grund av fragmenterade betesmarker så minskar arealen, vilket gör att samebyns renhjord delas in i mindre grupper, ofta i familjegrupper. Renskötaren kör en ring runt sina renar varje dag, för att hålla koll på dem och för att bevaka rovdjur som eventuellt går in i renhjorden. Lodjur och järv är vanligast och ibland lockas även varg in området.

Marklav och hänglav är huvudsaklig föda för renarna under vintern. Om vädret skulle växla mellan milt och kallt med nederbörd, så riskerar isbildning av lav att försämra om inte omöjliggöra för renen att hitta mat. Vid bra bete kanske ringen är 1–2 mil runt, vid riktigt dåligt bete så kan ringen vara tjugo mil runt.

Inger-Helene Gråik om vinter

Vintern var förr en lugn period för renskötarna, få rovdjur och bra bete. Dagens generation renskötare har ofta hört berättas om fina vintrar med betande renar. I dag är stora delar av betesmarkerna fragmenterade av skogsbruk och andra exploatörer. Rovdjuren har nått en nivå högre än vad som kan pareras. Ren­sköt­arens vintrar i dag är ofta fyllda med hårt arbete och inte ovanligt med ångest och oro

Hjälpte informationen på sidan dig?

Meny