Det är allt fler som går från daglig verksamhet inom Stöd och service i Krokom till mer ”vanliga jobb”. Sen 2019 har fem personer vågat och fått möjligheten att ta det steget. Två personer till är på gång. För dem förändras livet, både ekonomiskt och i synen på sitt eget värde.
– Det gör skillnad när jag gör ett jobb som är viktigt och som någon vill betala för, säger Katrin.
Katrin Hansen kommer och tar emot i mejeriets arbetskläder med ett försiktigt leende på läpparna. Under förmiddagen har hon städat och hjälpt till att ta upp ostmassa och lägga i formar. Hon är uppvuxen i byn och chefen Tor Norrman har känt henne sen barnsben.
– Då var hon väldigt blyg, minns Tor.
Katrin som har epilepsi och en lättare utvecklingsstörning har haft olika typer av daglig verksamhet. Själv kallar hon det praktik. Den största utmaningen har varit att få ekonomin att gå ihop.
– Förut fick jag kläder och leksaker till barnen av släkten. Nu kan jag köpa det för egna pengar och betala räkningar, säger Katrin med stolthet.
En person som är utdömd av samhället av olika skäl, kan vara ett naturbarn på att göra ost.
Att leva på barnbidrag och den lilla ersättning som man får för den dagliga verksamheten har varit väldigt svårt för Katrin och hennes familj. Totalt blev det 2 600 kronor i månaden. Det blev ett evigt stök med myndigheter. Med Försäkringskassan som tyckte hon var för frisk för sjukersättning och med Individ- och familjeomsorgen som ställde tuffa krav. Nu har Katrin precis fått månadens lön, 7 300 kronor efter skatt för deltidsjobbet. På Skärvångens Bymejeri har ägarna Tor och Roland sedan länge ett stort socialt engagemang. De har anställt människor som gått in i väggen, fått smärtor i rygg och nacke, en rad invandrare och före jul erbjöd de Katrin en lönebidragsanställning. De hade tidigare haft henne på praktik och märkt att hon kunde göra ett bra jobb.
– Hela samhället vinner hur mycket som helst på att människor försörjer sig själva, säger Tor med en glöd i ögonen.
Det sociala engagemanget går utmärkt att kombinera med att göra bra ostar som folk vill köpa.
– En person som är utdömd av samhället av olika skäl, kan vara ett naturbarn på att göra ost. Ett riktigt geni! Vi tycker mest det är intressant vad människor kan bidra med, berättar Tor.
Dom pratar med mig som om jag vore en av dom.
Agneta Östlund är chef för daglig verksamhet i Krokom. Hon tycker att verksamheten blivit bättre på att fånga upp olika individers förmågor och önskemål.
– Det är viktigt att människor inte fastnar på en plats inom daglig verksamhet utan att de får en chans att testa olika saker utifrån vad de vill och kan bidra med, säger Agneta.
Det förändrade arbetssättet i kombination med engagerade arbetsgivare har gett resultat. Individer från LSS har fått jobb inom lager, kök och städ på olika arbetsplatser.
– Det är så viktigt för individerna! De känner sig väldigt stolta, berättar Agneta.
I köket i Skärvången bjuder Tor på kaffe, ost och en sportdryck gjort på vassle. Vi pratar om olikheter, vad det kan betyda för en arbetsplats och om hur viktigt bemötande är. Även om Katrin trivts på de ställen där hon haft praktik har hon ofta känt sig lite utanför. På mejeriet behandlas hon som en värdefull medarbetare med viktiga arbetsuppgifter och som en i gänget.
– Dom pratar med mig som om jag vore en av dom, säger Katrin.
Elisabeth Wickzell
