I förra Vårt Krokom beskrev jag perspektivförändring i belysningen av en pandemi och en oväntat stor expansion och befolkningsökning. De senaste veckornas utveckling med Rysslands invasion av Ukraina har gett ytterligare en tragisk dimension kring olika perspektiv och hur snabbt livet kan förändras. Det ger en tankeställare kring hur viktig och skör demokrati kan vara. Hur viktigt det är vilka vi ger förtroende att leda vårt land och hur vi värnar yttrandefrihet, självständighet, empati och samarbete.

Det ger också ännu större tyngd åt det val i höst som vi har möjlighet att delta i och det belyser vikten av att vi alla gör vår röst hörd genom att lämna in en valsedel där vi berättar vilka vi vill ska leda vår nation, region och kommun. Vi har den möjligheten. Vi får välja. Det får inte alla i världen eller för den delen Europa. Vi ska värna våra fria val.

Vad gör då en kommun när det finns krig i närheten och utvecklingen är osäker. Det kommer vi att belysa mer i detalj i en artikel i detta nummer men generellt handlar det om att omvärldsbevaka, förbereda sig på flyktingströmmar (boende, skolor, förskolor, matleveranser etc), se över utrustning och försörjningskedjor, uppdatera olika planer och samverka med övriga kommuner, regionen och länsstyrelsen.

En mycket viktig del är informationsspridning. Kommunen måste vara noggrann så att den information som förmedlas är korrekt och inte bidrar till ryktesspridning eller desinformation. Vi måste också informera regelbundet och i många olika kanaler så att alla har möjlighet att ta del av och förstå informationen. Här tar vi hjälp av bland andra länsstyrelsen.

Du som enskild medborgare kan själv hjälpa till genom att vara mycket källkritisk till det du läser eller hör i både vanliga medier, på sociala medier eller i fikarummet. Sprid inte allt, då kan du bidra till något du egentligen inte vill. Försök istället ta reda på mer genom att följa flera olika källor.

Krig är något fruktansvärt som vi alla berörs av. Lidandet är svårt att förstå helt och fullt, vi som inte upplevt det kan bara ana. Vi kan däremot, var och en, bidra på olika sätt för att hjälpa de utsatta. Det viktiga är att vi inte förblir passiva utan försöker göra någonting.

Alla kan göra någonting men ingen kan göra allt.