I det senaste numret av Vårt Krokom pratade jag om tillväxt, hållbarhet, utveckling och medinflytande. Föga anade jag att vi stod på randen till det otänkbara, en pan­demi, som inom loppet av några veckor skulle vända upp och ned på hela tillvaron.

På filmduken har man många gånger skildrat katastrofscenarier där sjukdomar härjar och mänsklig­heten står försvarslös men i verkligheten klarar såklart vårt moderna samhälle och vår medicinska expertis av alla hot som lurar – eller?

Flygplatser och gränser stängdes, turismen gick ned till nära noll, kulturevenemang och idrotts­arrangemang ställdes in, företag blödde och permitterade medan offentlig verksamhet skrek efter personal och skyddsmaterial. Förkläden och visir blev hårdvaluta och priserna steg med rasande fart.

Plötsligt gällde inga andra prioriteringar än att upprätthålla samhällsviktig verksamhet, skydda riskgrupper och förhindra smittspridning. Allt annat blev oviktigt. Rädda liv och skydda, fortsätta utbilda våra barn och ungdomar samt minimera skador för samhälle och ekonomi. Där fanns kärnan plötsligt, den framträdde med all önskvärd tydlighet.

Synd bara att det krävdes en pandemi för att få oss att förstå. Förstå vikten av det sociala livet, den sociala distanseringen gav oss insikt. Förstå vikten av att människor väljer vård, skola och omsorg som yrke och förstå vikten av att uppskatta dessa personer.

Samtidigt driver pandemin utvecklingen av nya arbetssätt som kan komma glesbygden till nytta.När det nu blåser som snålast och tragedier utspelar sig överallt sliter vård- och omsorgspersonal i långa pass och utsätter sig för risken att själva bli smittade. Skol- och förskolepersonal finns tillgänglig för att barn- och ungdomar inte ska tappa sin utbildning, antalet elever till sommarskolan har tredubblats. Och olika typer av servicepersonal smörjer alla kuggar så att maskineriet kan fungera.

Det är stort och speglar hur vi vill att ett solidariskt samhälle ska fungera. Men då måste vi också visa den uppskattning dessa yrkesgrupper förtjänar, inte bara just nu utan även när det akuta skedet är över.

Samtidigt driver pandemin utvecklingen av nya arbetssätt som kan komma glesbygden till nytta. Avståndsoberoende teknik används på ett helt annat sätt än före årsskiftet. Nya affärsmodeller börjar ta form och idéer om service utanför stadsplanerat område poppar upp. Det ska vi ta vara på när vi börjar se en ljusning och hittar kraft att planera framåt.

Det är dock inte över ännu, så följ de råd, anvisningar och förbud som regering och myndigheter utfärdar. Vi måste besegra sjukdomen tillsammans och då är både din och min insats ovärderlig.

Ta hand om er så ses vi i höst!