Hos oss i Krokoms kommun har alla medarbetare en huvudroll. Annika är rektor på Dvärsätts skola och här berättar hon om varför hon valde att komma tillbaka till Krokoms kommun.

För mig är det en viktig fråga att ställa mig då och då. ”Vad spelar roll för mig?”. I mitt arbete som rektor, i mitt privatliv eller utifrån vilka vägar man ska välja i sitt yrkesliv. För fem år sedan valde jag att sluta i Krokoms kommun, då jag ville göra skillnad i Litsområdet. Då spelade det stor roll att få vara med och genomföra förändringar i den bygd som jag bodde i och förbättra skolorna där. Beslutet grundade sig också mycket i att jag hade varit rektor i Dvärsätt i sju år och tyckte vi hade lyckats skapa en skola som jag var stolt över. Vi hade goda resultat, arbetsro, behöriga lärare och ett klimat som var stabilt och tryggt. Jag ville ha en ny utmaning och samtidigt utvecklas mer som rektor genom att även få chansen att arbeta med äldre elever. Jag gjorde min resa i Lit och i Östersunds kommun. Jag trivdes och kunde vara med och vända den nedåtgående spiral som fanns där, tack vare samarbetet med personalen, eleverna och vårdnadshavarna. För det som spelar roll för mig som rektor är att vi arbetar tillsammans, inom tydliga ramar och med ett stort hjärta.

För det som spelar roll för mig som rektor är att vi arbetar tillsammans, inom tydliga ramar och med ett stort hjärta.

Men om jag ska kunna arbeta i en organisation och leda min personal som leder elevernas utveckling på skolan måste mina kärnvärden; Tillsammans, Ramar och Hjärta finnas på alla nivåer. Det spelar stor roll hur organisationen uppåt i kommunen ser ut och hur man ser på sin personal för att jag ska känna att jag trivs. Jag kan inte vara en del i något jag inte tror på utan jag behöver ges samma förutsättningar för att leda som jag försöker ge min personal. Synsättet att vi gör det tillsammans, inom vissa ramar med ett stort och varmt hjärta måste vara förankrat och äkta på alla nivåer.

Det var det som gjorde att min längtan hem, hem till Krokom blev för stor.

Det var det jag saknade. Det var det som gjorde att min längtan hem, hem till Krokom blev för stor. När jag var här förra gången genomsyrades vårt arbete av de värdena. Det var den känslan som jag fick då vi i våras började prata om en anställning igen i Krokom. Att det jag saknat och längtat efter fanns kvar.

Så. Nu är jag här igen. Med energi, framtidstro och arbetsglädje. Det gensvar jag fått från personalen på Dvärsätts skola gör mig rörd och samtidigt styrkt. Det känns som vi tillsammans kan komma att förflytta berg. Och vi gör det genom de kärnvärden som är viktigast för mig: Tillsammans, Ramar och Hjärta. Min pedagogiska utflykt till andra skolor är genomförd och avslutad. Nu finns det bara ett enda ställe jag vill vara på och det är hemma. Hemma på Dvärsätts skola.