Hos oss i Krokoms kommun har alla medarbetare en huvudroll. Erika Andersson är föreningssamordnare och här skriver hon om det viktiga mötet med föreningslivet som hon hade redan som liten och som har präglat henne mycket.

Många av mina barndomsminnen och upplevelser har sin grund i föreningslivet. Förutom att jag övervann min bollrädsla genom att gå med i en fotbollsklubb som jag var länge trogen, så åkte jag runt med min pappa på bygdegårdar och deltog i diverse bygdespel. Jag var med på mammas gammeldanslektioner och följde med på min styvpappas skyttetävlingar. Hela min barndom var omsvärmad av föreningsliv, utan att jag egentligen reflekterade över det. Tänk om jag hade vetat då vilka enorma krafter som får en förening att gå runt. Allt från arrangemangsskapare, kaffekokare, golvstädare, mötesordförande, bidragssökare, tränare, medlare, matchklädestvättare, med mera. Idag vet jag bättre.

Hur kan vi stötta våra föreningar till att växa och utvecklas?

I alla yrkesroller jag har haft så har jag alltid landat i att jag strukturellt vill påverka andras möjligheter och förutsättningar att växa och må bra. Som förenings­sam­ord­nare – men även i min folkhälsoroll – ser jag det som ett av mina större uppdrag; hur kan vi stötta våra föreningar till att växa och utvecklas? Hur kan vi möjliggöra nya föreningar? Hur kan föreningslivet bidra till en friskare befolkning?

Det är fantastiskt att en glesbygdskommun har så mycket driv; att vi vill utveckla i stället för att avveckla. Att det finns visioner och projekt hos dessa ideella krafter – förlagda över hela vår kommun – som inte heller är omöjliga att förverkliga.

Jag upplever att vi idag har allt fler engagerade medborgare, och definitivt bland ungdomar.

Jag upplever att vi idag har allt fler engagerade medborgare, och definitivt bland ungdomar. Ungdomar som vill påverka, som vill tillhöra sammanhang och som brinner. Så hur kan vi skapa en förening som tilltalar en ny generation som kanske inte naturligt samlar sig i kollektiv? Kanske utmaningen ligger i en viss självreflektion samt öppet sinne för vad vi bjuder in och hur. Precis som i livet i stort. För jag tror att det är viktigt med föreningsliv. Jag tror också att när en tillhör ett sammanhang och möter andra med olika bakgrund och historier och att få dela sina egna historier med andra gör att vi håller samman. Håller sams. Mår bra.

Jag tror att om vi i ett tidigt skede i livet lär oss värdet och ansvaret av ett föreningsliv så lär vi oss att inkludera, lyssna och respektera. Vi lär oss vänskap. Vi lär oss att möta situationer som inte alltid går vår väg, på ett lösningsfokuserat och respektfullt sätt. Konstruktivitet i stället för destruktivitet. Vi lär oss gemenskap. Föreningslivet lär för livet och för alla situationer.