Trångsviken mot nya glansdagar

Tre personer utanför en butik

Läraren och företagaren Sofie Nilsson med barnen Eira och Iris symboliserar på flera sätt framtidstron i Trångsvikenbygden. Eira har exempelvis hela 17 klasskamrater i årskurs 5.

Ingenting är tur. Det är rubriken på boken från 2007 om Trångsvikens nationellt kända företagaranda. Men visst hjälper det med lite tur ibland, eller ska vi kalla det för välförtjänta omständigheter?

Det händer nämligen fantastiska saker kring utvecklingen i Trångsviken igen, där omständigheterna gör att bygden växer från många håll. Både från sidorna, underifrån och ovanifrån. Och för den delen, även inifrån.

Befolkningen blir större, skolan knakar av växtkraft och näringslivet är nästan lika hett som munstycket på en gasbrännare. Det sista är förstås en medveten association till händelseutvecklingen på Trangia, där den starka friluftstrenden gjort att personalstyrkan tredubblats. Lite som en skänk från ovan, även om Trangia förstås själv bidragit till outdoorbranschens utveckling ända sedan 1925. (Läs mer här i ett tidigare reportage).

Befolkningen blir större, skolan knakar av växtkraft
och näringslivet är nästan lika hett som munstycket
på en gasbrännare.
Parallellt med det så växer nära och kära grannen Åre kommun näst mest befolkningsmässigt i hela landet, samtidigt som den egna kommunen Krokom också pekar uppåt. Tillsammans är det en rad faktorer, både geografiska och marknadsdynamiska, som gör att Trångsvikenbygden hamnar i ett gyllene läge och törs blicka framåt mot fortsatta glansdagar.

Frågan är nu hur det lokala näringslivet satsar utifrån de givna förutsättningarna, till gagn för både nuvarande och kommande generationer? Vi har pratat med flera engagerade människor i bygden, som uttrycker både visioner och framtidstro.

En kvinna och två barn på ett torg

Sofie Nilsson, konstnär/egen företagare. Arbetar även som lärare på Trångsvikens skola.

– Det är fantastiskt vilken föryngring det är i bygden, vilket tydligt märks i skolan. Till hösten kommer det att vara runt 55 elever från förskolan till sexan, vilket nog är fler än när jag själv gick där i slutet av 1980-talet. Vi har exempelvis 18 stycken femteklassare, bara en sån sak.

Vi bjuder exempelvis in företagare som får berätta om sina verksamheter, och låter även eleverna hitta på egna affärsidéer.

Sofie berättar att skolan är en självklar del i lokalsamhället, där elevgruppen är lagom stor för att alla ska känna sig trygga och sedda, och att de även får med sig entreprenörsandan i undervisningen.

– Vi har nära kontakt med näringslivet. Vi bjuder exempelvis in företagare som får berätta om sina verksamheter, och låter även eleverna hitta på egna affärsidéer. Det är verkligen en skola anpassad för Trångsviken och livet här, säger Sofie Nilsson.


En kvinna framför en butik

Sara Boström. Driver butiken Handlarn tillsammans med sin mamma Maria Larsson sedan tre år tillbaka.

– Första året var trögt, men nu går det väldigt bra för oss. Pandemin har inneburit ett uppsving, och såklart har även nyanställningarna på Trangia gett oss fler kunder.

Att vara handlare är inget som gör oss rika,
men huvudsaken är att det går runt.

Framtidstron är faktiskt så stor att butiken väljer att investera och expandera.

– Vi kommer att öppna en avdelning där vi säljer korv, hamburgare, sallader och mackor. Det ska bli roligt att se hur det tas emot. Vi kommer att anställa min lillayster Emma för att sköta den avdelningen. Att vara handlare är inget som gör oss rika, men huvudsaken är att det går runt. Det är en livsstil, helt enkelt.

En pappa och hans två barn

Erik Svensson, jordbrukare i Mo. Miljonsatsar nu på nötdjur, där han bland annat arrenderar gården av riksdagsmannen Per Åsling i Åse.

– Jag började med grisar år 2010, men nu ställer jag om till nötproduktion. Jag har nu 12 suggor, 30 di-kor och 300 tjurar, berättar Erik när han åkt en sväng till Mattmar för att hämta höbalar.

Vi tror på jordbruket, och framför allt är
det tydligt att folk vill äta svensk mat.

Med på traktorfärden är barnen Ruth och Ture, som alltså får företagandet med sig i modersmjölken.

– Vi tror på jordbruket, och framför allt är det tydligt att folk vill äta svensk mat. Det finns en hel del utmaningar med detta, eftersom det trots allt handlar om djur, men jag är optimist och hoppas att väder och vind är med oss, säger Erik och berättar att det handlar om 2–3 miljoner kronor i investering i nuläget.

En man vid sjön

Nils-Bertil Nilsson. Företagare och entreprenör, med särskilt intresse för Trångsvikens utveckling genom historien. Han tillhör Trångsviksbolaget som försöker lösa bostads­bristen som uppstått av lyckliga omständigheter.

– Sedan Trangia nyanställde så finns det inte en enda lägenhet ledig. Vi marknadsför just nu ett helt nytt husområde i Trångsviken, nämligen Millers udde där det tidigare låg en stor sågverksindustri. Det är miljö­inventerat, och bara att sätta igång för den som vill. Det kan nog styckas av runt 15 tomter där, och de kommer att få en fantastisk utsikt över Storsjön och bygden.

Nils-Bertil kan inte dölja sin entusiasm över utvecklingen i Trångsviken med omnejd.

– Tänk bara vilka fantastiska företag som har sin vagga i området. Ta exempelvis Trangia, Nord-Lock och Minitube som tillsammans har cirka 250 anställda.

Både han och andra Trångsvikenbor som vi pratar med poängterar att byarna Mo, Finnsäter, Åse, Trång och Rönningsberg ska räknas in i gemenskapen och framgången.

– Vi är tillräckligt små för att få stora saker att hända av egen kraft, resonerar Nils-Bertil med ett leende.

Han lyfter också fram den praktfulla Bygdegården, som i stor utsträckning varit styrkan och givit förutsättningarna för den positiva utvecklingen under de tre senaste decennierna.

Den som studerar befolkningsstatistiken för området kan notera att bygden vuxit från 437 personer 2019 till 455 personer 2020. Med den här utvecklingen så blir vi inte förvånade om det snart passerar 500.

Med tanke på allt som går på räls för bygden så förvånar det oss inte heller om blickarna snart vänds åt punkten där allt en gång började, nämligen järnvägen vid Storsjöns strand.

Trångsviken var i begynnelsen ett stationssamhälle i samband med att järnvägen anlades här på 1870-talet. Det viskas nu om att det kanske är läge att tågen börjar stanna på perrongen igen.

– Jo, det kanske vore något, säger riksdagsmannen Per Åsling i Åse när vi avslutningsvis ber honom berätta om sina visioner för Trångsviken.

– Först och främst ska vi försöka hitta ett utvecklingskoncept för Millers udde. Om tio år så hoppas jag att det springer omkring en massa barn där, och att det innebär att skolan också blivit så trångbodd att vi måste börja fundera på större lokaler. Plus att det förstås både bor många fler människor i bygden och att det startats en mängd nya företag! Hur låter det?

Text och foto: Anders Lundin

Meny