Det första som möter efter tröskeln in till verkstaden i Föllinge är inte stålet, maskinerna eller det dovt ekande ljudet av arbete. Det är känslan av gemenskap och värme.

Här, i den 1800 kvadratmeter stora verkstaden i Föllinge, arbetar 25 personer tillsammans. Föllinge Svets & Mekan AB omsatte 33 miljoner 2025, men för VD:n och delägaren Andreas Larsson är det inte siffrorna som driver. Det är människorna. Bygden. Gemenskapen.

I lunchrummet står två pizzaugnar under mikrovågsugnarna. Det är bara en detalj i arbetet företaget gör för en stark gemenskap.
– Vi är som en familj. Vi känner till respektive, barn och intressen, sammanhållningen är viktig för oss, säger Andreas.

Han kom till företaget 2020, blev VD 2021 och delägare 2024. Det är tre delägare, alla jobbar i verkstaden, även om Andreas lägger det mesta av sin tid på kontoret. Drömmen är att växa till 50 miljoner i omsättning och 30 anställda.

– Jag vill få hit fler folk till byn.

Andreas berättar om hur en nyanställning ofta betyder mer än bara en person till bygden, det kan vara en familj som flyttar hit, barn som börjar skolan, nya människor som hittar hem i Föllinge.
– Jag driver företag mycket för bygden, inte för pengarna. Ska man ha en levande landsbygd ska man jobba i landsbygden.

Verksamheten är tredelad: svets- och legojobb, vatten och avlopp samt service och underhåll. På hyllorna finns, när det är möjligt, delar och komponenter från lokala underleverantörer, att stötta företag i närheten är en självklar del av företagsfilosofin. Lika självklart som att stötta verksamheterna i bygden. Andreas berättar om han som plogar isen ideellt så barnen kan åka skridskor på sjön. Han behövde en snöskrapa och då fixade Föllinge Svets & Mekan det.

– Inte kan vi ta betalt för det.

Andreas bor själv i Föllinge för lugnet, närheten och friheten: jakt, fiske, skoteråkning.

– Och alla känner alla, det är bra, säger Andreas.

På rundturen i verkstaden ringer telefonen från och till. Andreas behöver svara på ett av samtalen, en reservdel saknas på ett jobb i Dorotea. Fem minuter senare har Andreas löst problemet med hjälp av en medarbetare som kör dit. Andreas pratar väldigt gott om medarbetarna, pekar och berättar deras namn och skryter hur duktiga de är. Andemeningen är verkligen att utan medarbetarna skulle inte det gå.

Vi tackar Andreas för besöket och på väg därifrån går det inte annat än att känna en otrolig ödmjukhet över företagets inställning till medarbetarna och bygden. Det är kanske där kärnan finns. I omtanken. I tron på människor. I känslan av att bygga något större än bara ett företag.