Det viktiga mötet

Illustration huvudroll

Hos oss i Krokoms kommun har alla medarbetare en huvudroll. Marie är anhörigkonsulent och här berättar hon om de viktiga möten hon har med människor i olika skeden i livet. Människor som ofta har en tuff vardag.

Att arbeta med människor har alltid känts viktigt för mig. Det är i mötet med människor som jag känner att jag kommer till min rätt och då jag trivs som allra bäst. Jag började mitt arbetsliv som undersköterska i hemtjänsten och tyckte det var roligt och lärorikt. Den ena dagen var inte den andra lik. Att få möta människor där de befinner sig och att försöka hjälpa och stötta för att individen ska må så bra som möjligt. Vidare fick jag arbete inom LSS som personlig assistent. Ett arbete som jag verkligen trivdes med och vars erfarenheter och glädje jag för alltid kommer att bära med mig, samt den fantastiska kvinna som jag hade turen att få lära känna och tillbringa tid med.

Efter cirka tio år som personlig assistent vidareutbildade jag mig till socionom. Mitt stora intresse för anhörigfrågor ledde mig till den tjänst som jag idag har på biståndsenheten, ett arbete som anhörigkonsulent på femtio procent. Anhöriga kan komma till mig för enskilda samtal, ingå i våra studiecirklar, samtalsgrupper eller också kan jag hjälpa till i kontakten med till exempel biståndshandläggare för att påtala behov av hjälp.

Jag möter många människor i olika åldrar och i olika skeden i livet. Mitt arbete handlar mycket om att ge råd och stöd till anhöriga som på något sätt vårdar eller stöttar en närstående. Jag har hela kommunen som mitt arbetsfält och har möjlighet att göra hembesök för dem som har svårt att ta sig till mig. Just nu leder jag tillsammans med en kollega från Åre kommun, en samtalsgrupp som riktar sig till anhöriga vars närstående drabbats av psykisk ohälsa. I gruppen får man som anhörig prata och ventilera med andra anhöriga. Många anhöriga upplever att det ibland kan vara svårt och jobbigt, att prata med sin familj eller andra närstående om sin situation. I gruppen får man möjlighet att prata fritt om vad man tycker känns viktigt och svårt, utan att någon dömer och man kan många gånger få bekräftelse, i form av att de andra deltagarna varit med om något liknande.

De anhöriga som jag möter har en tuff vardag, där de många gånger upplever att de är väldigt ensamma i sin situation. Min önskan är att nå ut till så många anhöriga som möjligt och att sprida kunskapen om att stöd finns att få. Som jag ser det, är det ett sätt att ge något tillbaka till våra vardagshjältar, som utför ett arbete i det tysta.

Marie Öhnstedt
  • Marie Öhnstedt
  • Tjänstledig

Meny